Träningstävling i Rättvik 1
Redan för två veckor sedan skulle jag och Kiros varit med på träningstävlingen vi hade på hemmaklubben men ödet ville då annorlunda och jag låg istället helt däckad i sängen. Då bestämde vi att vi skulle åka till Nedansiljans BK’s träningstävling. De kör träningstävlingar första måndagen varje månad och deltagare från andra klubbar är välkomna. Jag tycker att det är kanon bra! Ypperligt tillfälle att dels träna på andra planer och dels träna tävlingsmässigt.
Jag och Kiros startade i lydnadsklass 1 tillsammans med sex andra ekipage. Betydligt fler la platsliggningen, tror att vi var ca 10 stycken fördelade på två grupper. Jag lade Kiros mitt i gruppen och han kändes väldigt trygg på platsliggningen. Lite nosande men det var allt trots att hunden till höger om honom klev upp och blev omlagd en gång. Inte heller blängde han på någon av hundarna som han blängde på Kim i söndags. Han hade tydligen en oplockad gås med sin bror i söndags…
När det sedan var vår tur att köra lydnadsprogrammet var det verkligen vi två som tillsammans gick in på planen. Jag lyckades att få fram bubbelkänslan och Kiros hade fullt fokus på mig trots all störning runt omkring. De körde klass 2 precis bredvid, väldigt nära, och publiken sitter också nära planen med skällande hundar och fika. Inget av detta störde min kille! Han har mognat något enormt det senaste året. Kiros tittade inte ens på tävlingsledaren när hon kom med apporten. Uppladdningen var helt rätt för honom och jag hade en bra känsla i kroppen som gick rakt ut till min hund. Vi har en linförighet att slipa på. Kiros är inte alltid helt hundra med i svängar med halter och jag är inte överens med mina fötter hur vi ska svänga i tempot som jag måste hålla med Kiros. Torrgå en del alltså… Ställandet bommade vi, mer träning där alltså. Det fungerar i lugnare miljöer men inte helt ännu i stökiga miljöer. Ingången på inkallningen blir sällan bra men Kiros funderar inte längre på om han verkligen får springa utan kommer som ett skott. Jag får ta det bra med det dåliga. Apporteringen och hoppet var klockrena 10:or. Efter väl utfört arbete fick Kiros en dunderbelöning genom att vi lekte fysiskt och idag har jag blåmärken på hela vänsterarmen. Vad gör man inte för sin plutt? Efter en stund bytte jag till repbollen och då var Kiros helt galen.
Det allra skönaste är att Kiros kunde fokusera så bra och höll ihop fint under ett helt program trots att jag tycker att han är helt i det blå just nu. Grannens söta labradorflicka som är jämngammal med Rumba är i höglöp just nu och det är första gången vi märker att det finns en löptik på området. Kiros är bitvis okontaktbar på promenaderna och vill gärna ut på kvällarna. Trots det skötte han sig fantastiskt bra!
Kent och Yuffie provade på 2:an. Yuffie som efter valparna haft helt egna åsikter om hur och när hon ska samarbeta skötte sig jättebra trots störning precis överallt. En sådan störning som vi hade igår kommer aldrig att uppstå på en tävling det är då säkert. En mycket bra träning med andra ord. Rutan hittade hon till direkt men att stå still tre sekunder var det lite värre med. Apporteringen var tydligen enbart lek… Sådant händer med Yuffie ibland. Vid fjärrdirigeringen är det första skiftet som är svårast och igår tyckte Yuffie och alla andra att husse ropade hit och en lydig hund kom springande till husse. Efter omläggning gick det perfekt. Husse vet vad som behöver tränas på i alla fall och det var hela poängen med träningstävlingen.
Vi var allihopa väldigt nöjda när vi åkte hem. Tack Rättvik för en trevlig kväll. Vi kommer garanterat återkomma vid senare tillfällen.