Morgonpromenaderna med Rumba är väldigt intressanta just nu. Det tycker nog vi bägge två…

Rumba tycker att rådjur är det mest spännande som finns. Tänk om hon hade fått jaga dem en stund eller två? Då hade jag antagligen fått rädda hela flocken rådjur och Rumba från Siljans kalla vatten. När Rumba inte får jaga dem, vilket naturligtvis är det normala, blir det en explosiv reaktion med Rumba studsande på bakbenen, vilt skrikande och skällande. Lyckas hon riktigt bra drar hon igång Kiros också och kaoset är ett faktum. Bara en skrikande Rumba kan vara nog för våra grannar att höra strax efter fem på morgonen.

Normalt sett håller rådjuren till på ängarna bortanför oss och det går att parera bra, hur beror på vilket morgonhumör jag är på. Nu vintertid trampar rådjuren runt i villaträdgårdarna i sin jakt efter mat hela nätterna vilket gör att det STINKER rådjur överallt när vi går ut. Vi ser även rådjuren i stort sett varje morgon. Det känns som om de är överallt hela tiden. Till saken hör också att det ser ut som råbocken går själv och den andra stora flocken på sju djur har delat sig i två mindre, dvs vi kan ha rådjur på tre olika ställen under en halvtimmes morgonpromenad.

Jag jobbar på att Rumba inte ska skrika hysteriskt när hon får syn på rådjuren. Skvallerträning är det som gäller för arg och irriterad är ingen idé att bli. Första kvällen jag praktiserade det fick jag trycka in en näve godis i munnen på Rumba för att hon skulle märka att det fanns gott. Idag var hon tyst men inte riktigt kontaktbar. Jag tycker dock att det är framsteg för hon såg rådjuret springa idag på morgonen. Studset på bakbenen fanns där som reaktion men inget skrik. 😀

I helgen ska jag torka lite lever och se om bättre godis än torrkulor kan förbättra resultatet ytterligare. Detta lär jag jobba på läääänge antar jag. Resultatet varierar väldigt från dag till dag också. En dag i veckan drog både Rumba och Kiros igång. Jjag trodde de hade korn på räven innan jag såg de flyende rådjuren.