Att de två yngsta är galna hör till det normala i vår flock. Är det inte Rumba som startar så är det Kiros, lika goda kålsupare bägge två. Sedan är den andre aldrig sen att nappa på initiativet…

Idag var det dock Tifa som stod för det mest galna. Den Tifa som var med på lunchpromenaden idag har jag inte sett på länge. Det kan bara betyda en sak, Tifas ryggbesvär är på väg att släppa för denna gång. Planen för dagen var att Yuffie skulle få dra kedja under promenaden och för att slippa krångel med fyra koppel lät jag Tifa och Kiros vara lösa. Tifa hade ett rejält träningspass för ryggen igår och idag skulle hon få vila genom att lulla runt lite i egen takt. Hon började direkt när jag hade fäst kedjan på Yuffie att ta tag i linan och hjälpa Yuffie att dra. Yuffie var inte helt nöjd med hjälpen som drog henne i sidled i nomeselen. När jag väl fick Tifa att sluta med draghjälpen började hon fara fram i skogen i full galopp. Inte bra när hon är lös tillsammans med sonen då han är för fysisk och sliter omkull henne. Jag fick med andra ord bråka på Kiros för att han skulle låta henne vara ifred. Kul hade Tifa i alla fall!

När jag kom mot slutet tog jag lös kedjan från Yuffie så att hon skulle få göra ifrån sig ordentligt utifall det behövdes. Då satte Yuffie igång med vilda pinnlekar i kopplet. Alla hundar hängde på i leken och på ena sidan om mig hade jag tre hundar som lekte med pinnar och på den andra sidan en Tifa som kampade vilt med linan till kedjan. Jag kunde inte annat än att skratta åt mitt elände. Jag befann mig i de värsta nerförsbackarna och kunde lika gärna lagt mig ner för att rulla nerför. Hade inte hjärta att bråka på mina älsklingar… Tre lugnade ner sig efter en stund men den största valpen fortsatte hela vägen nerför. Vem? Tifa, naturligtvis, hon har inte förstått att när man närmar sig nio år börjar man i andras ögon att betecknas som gammal. Ålder är väldigt subjektivt, jag ser ännu inte Tifa som en gammal hund och hoppas att det finns många, många pigga och busiga år kvar.

Vi har även successivt under de senaste veckorna sett att Tifa har börjat hantera nerförsbackar bättre igen. När hon är dålig i ryggen klarar hon inte av att bromsa ordentligt nerför utan mer eller mindre rullar ner. Jag har hjälpt henne genom att bromsa i selen men nu fixar hon det själv igen.

Detta var den tredje löpperioden som vi noterat en kraftig försämring i ryggen på Tifa. Detta blir den sista också hoppas vi. Då sambandet är så tydligt för oss kommer vi att ge henne en p-spruta i november för att hon ska slippa nästa löp. Vi får se om vår teori angående löpet stämmer. Om det gör det får vi fundera på hur vi ska göra för att p-spruta henne under flera år är inget alternativ. Nu ska vi njuta av en piggare tid i alla fall.