En lugn midsommarhelg avrundades med en tur till Dala-Floda för spårträning med Maria och hennes två collieflickor. Regnet öste ner när vi lämnade Mora och naturligtvis packade vi med oss regnkläderna. Väl på plats hade vi en underbar dag i skogen i ett varmt och soligt väder. Det måste vara något magiskt med att ta regnkläder med sig för väderleksrapporten hade lovat regn.

Kiros och Rumba fick var sitt spår. Maria var snäll och lade bägge deras spår medan jag lade ett åt Marias Flippa. Kiros fick bara ett appellspår och den stora svårigheten var att Flippas spår hade hamnat lite nära. Det resulterade i att Kiros snurrade ganska bra i första vinkeln innan han fick grepp om sitt eget spår igen. Andra apporten missades och enligt Maria var han inte i spårkärnan och fick tydligen ingen vittring alls på pinnen. I övrigt spårade killen kanonfint.

Rumba hade ett rätt så långt spår med flera vinklar och klurigheter, bland annat gick spåret rakt över en liten grusväg. Det var det som vållade Rumba mest huvudbry. Vid en vinkel i slutet av spåret stannade Rumba för att äta något och sedan hade hon jobbigt att hitta spåret igen. Med lite riktningshjälp löste hon det och spårade fint till slutet. Alla apporter hämtades in och det var en nöjd, trött Rumba som gick tillbaka till bilen.

Tusen tack Maria för dagen! Det var väldigt nyttigt med både ny terräng och ny spårläggare. Vi gör om det!

Gammal bild på en spårande ung Rumba