Motivationen för spårträning är på topp 0
Efter lördagens appellspår är min motivation för spårträning ännu högre än den var tidigare. Nu har vi i år redan haft ett annat fokus på spår än tidigare och nu blir det ännu en högre växel för att Kiros ska bli uppflyttad vid nästa försök. Spåra mer och belöna pinnarna bättre samt se till att vi träffar andra och spåra med för att det inte bara ska bli mina eller husses spår kommer att vara medicinen.
Igår kväll åkte vi ut på ett ställe där vi vet att det är mycket folk som spårar. Husse fick uppmaningen – gör inte som du brukar! Fem små och ett slut hamnade i Kiros spår och husse hade verkligen ansträngt sig för att inte göra som vanligt. Första pinnen gick Kiros över men resten plockade han fint och apporterade in till mig. Vinklarna var klockrena och det enda som ställde till det lite var en stigpassage. Det var en uppmärkt motionsslinga och den används av mycket hundfolk så Kiros avbröt spårandet för att ev ta en kisspaus. Jag påminde honom lite fint om vad det var vi gjorde och då plockade han upp spåret igen. Skönt att få berömma när han gör rätt. Belöningarna för pinnarna är kamp och för varje pinne jag får belöna blir de viktigare. Nu har Kiros alltid varit duktig på att hitta pinnarna men jag har varit dålig med belöningarna. Det duger inte med enbart matbelöning till killen. Nu är det favoritkampisen och sedan godis som gäller.
Rumba fick ett svårare spår med fler föremål och fler vinklar. Hon lyckades förvirra husse helt då hon efter att ha hittat pinne nr två och blivit ivägskickad igen tvärnitar efter max tio meter och kommer med ytterligare en pinne. Husse måste ha tappat den men en duktig hund plockade in den också. På slutet blev fröken trött och missade den sista lilla pinnen. Uthålligheten i spåret ska sakta men säkert byggas upp inför start i lägre klass.
Yuffie fick ett ca 500m långt spår med 4+slut i. Sin vana trogen missade hon pinnarna i terrängskiften från öppen mark till ungskog. Vet inte riktigt hur vi ska komma tillrätta med det… Spåret i sig hade jag försökt klura till lite och det var inget problem alls.
Tifa fick två naturpinnar och ett slut i sitt spår. Dagen till ära fick hon även ett uppletande av spår. Det var länge sedan hon gjorde ett uppletande av spår men när hon väl gick ut mer än två meter hade hon inga problem med att bestämma åt vilket håll spåret gick. Pinnarna hittades utan problem och det var en mycket nöjd Tifa som gick tillbaka till bilen.