Gårdagens planering innehöll både däckbyte och spårträning. Angående däckbytet så fick både Volvon och husvagnen sommardäck. Husse slet hårt ute i blåsten.

Planerna på spårträning blev fastslaget redan på lördagen. Nu blev inte vädret det allra bästa men spår ska tränas i alla väder. Enligt SMHI’s prognos blåste den 7 m/s med en vind i byarna på upp till 11 m/s. Sedan åkte vi till ett ställe som är lite kuperat vilket kan ytterligare ställa till problem. Husse lade spåren åt Kiros och Rumba medan jag lade åt Tifa och Yuffie. Jag lade längre spår än husse och kom trots det tillbaka till bilen innan honom. Då blev jag lite orolig. Husse har en förmåga att virra bort sig när han lägger spår och jag hade glömt min telefon hemma. Jag gav honom en stund till innan jag ev skulle plocka ut Tifa för att spåra upp honom. Alternativet var i och för sig att sätta sig i bilen och tuta för att ge honom en riktning att gå på. Nu behövdes inte det utan han dök upp efter ett tag från ett helt annat håll än vad jag trodde han skulle komma från.

Kiros fick börja och vi var förberedda på att han kanske skulle tycka att det var svårt då han hade det mest kuperade spåret. Jag har aldrig sett Kiros spåra med sådan låg nos tidigare! Han sög sig fast i spåret ordentligt och jobbade mycket bra. Vinklarna var gudomliga alla tre. Jag vet inte vad husse gjort medan jag varit på parningsresa men det han gjort har varit kanonbra i alla fall. Vinden var lite besvärlig men det visade sig i missade apporter. En liten måste han ha gått bredvid totalt och slutet gick han nedanför och hade ingen chans att få vittring på den. Mycket nöjd matte och en lika nöjd hund gick tillbaka till bilen.

Därefter var det Rumbas tur. Hon hade otur med sitt spår för det trasslade runt ett par joggare i hennes spår. Det tillsammans med vinden blev lite för mycket för fröken. Hon hade fullt upp med att följa spåret och struntade fullständigt i att husse lagt ut apporter i det. Inte en enda markering blev det men runt spåret kom hon till sist. Husse mer eller mindre pekade på den sista apporten för att få till ett slut och kunna sela av. Förhoppningsvis blev Rumba en erfarenhet rikare i alla fall. Det är bara att träna på.

Tifa hade ett ca 300m långt spår med tre apporter i. Det var Tifas första spår för säsongen och i början var hon alldeles för ivrig vilket resulterade i ett mycket virrigt spår. När hon väl lugnat ner sig började det gå riktigt bra och hon kom stolt ut till bilen med slutapporten i munnen.

Sist ut var Yuffie och hennes spår hade då legat i 1,5 timme. Hon var helt obekymrad om vinden och spårade fantastiskt bra. Hon missade första pinnen. Jag hade lagt den i en övergång mellan öppen tallhed och tätare ungskog. Yuffie har problem med pinnar i terrängskiften, spåret är viktigast i dessa lägen. Pinne nr två markerades fint och medan husse belönar hör vi hur en människa ryter på sin hund i skogen framför oss, spännande med störning i spåret. Husse drar ut lite på belöningstiden och vi ser hur två personer och fyra hundar passerar oss på ca 10m håll på en stig. Sedan fortsätter vi spåret som om inget hänt. Spetsvinkeln vållade inget problem och heller inget annat jag hittat på i spåret. En till pinne missade hon på vägen men var det minns inte ens jag.