Då vintern verkar utebli passar vi på att spårträna. Rumba ska startas i eliten i år och det är guld värt att påbörja träningen tidigt för att få upp spårkonditionen. Idag var första gången liggtiden var 2 timmar och Rumba tyckte att det var svårt. Husse sa att hon hade gått tillbaka till starten för att plocka upp spåret igen efter ett tapp. Övning ger färdighet och vi hoppas att snön uteblir så att det blir mycket träning innan tävlingssäsongen drar igång.

Sex av våra hundar fick spåra. Det var bara Yuffie och Kiros som blev utan spår. Naaki fick ett par godisspår på åker. Övriga fick skogsspår. Husse började med att lägga ett spår till Sisu som blev för kort. Det spåret fick Eida ta. Vilken fantastisk spårhund hon är! Eida tuffar på i spåret även om husse står på näsan. De ska bara klara av den där appellen så att de kan börja med de riktiga spåren. Vanliga vinklar och spetsvinklar är inga problem, svår terräng taggar henne bara.

Loova och Sisu hanterade sina spår perfekt. Sisu var väldigt het då det var länge sedan sist. Trots det var alla pinnar med in och Sisu fick på ett ställe kämpa med sig själv i valet mellan husses spår eller älg. Hon gjorde rätt val och fortsatte på husses spår. Loova fick helt nyklippta pinnar av sälg, sekatören bor numera i bilen, då vi inte hade fyrkantspinnar så att det räckte runt alla spår. Trots det missade hon bara en pinne och det var den första. Hon hade fullt upp att hålla ordning på spåret över det frusna hygget.

Märtha fick ett appellspår. Marken såg fin ut från start men efter första vinkeln hamnade jag där det var gallrat. Det låg ungträd överallt och det var bara att fortsätta framåt. Märtha löste sin uppgift bra och det blev en bra lektion i att det faktiskt är Märtha som är bäst i spåret av henne och husse. Märtha har en förmåga att fråga husse om hjälp när hon blir osäker. Det enda som löser det problemet är mer träning.

Eida vid spårstart