Rumba har i alla fall lärt mig en sak väldigt bra. Jag har blivit duktig på att lägga tassbandage! I lördags eftermiddag var det dags igen. Mina föräldrar hälsade på uppe i stugan och vi tog en promenad för att beundra utsikten från tv-masten. Helt plötsligt när Rumba passerar husse i full galopp ser han att det blir blodspår efter henne. Vad hon har gjort är det ingen som vet men det saknas en bit mitt på stora trampdynan höger fram. Tur att vi har första förbandslådor i bägge bilarna utifall detta händer. Det blev en provisorisk omläggning och sedan åkte husse hem för att hämta mer förbandsmaterial samt skyddsskon.

Skadad tass…

Efter att tassen blivit omhändertagen kommer Rumba på att det är hemskt synd om henne. Detta är tredje gången hon skadar en tass under tiden hon bott hos oss. Hur hon gör det vet vi inte för hon springer vidare som om inget hänt. Jag tror att vi ska vara tacksamma för att det bara är sårskador och inget värre som hon far fram i skogen. Tidigare gånger har hon använt sin skadade tass men nu hoppar hon på tre ben. Jag tror att det stramar för varje gång hon sätter ner tassen. På en del mjuka underlag går hon ett par steg för att sedan skutta på tre ben igen. Det tar på krafterna att inte röra sig normalt. Inne ligger hon mest, men det är lika bra att hon vilar sin skada. I morse fick hon en Rimadyl till frukosten men det verkade inte göra någon skillnad för henne. Det kommer att bli en lite lugn tid en stund fram över här hemma, inga raska långpromenader utan vi åker ut i skogen och går på mjukare underlag en kortare sväng.

Sjukling