Igår var jag och Naaki till Sveg för ett nytt försök i spårets appellklass. Meningen var att husse och Märtha skulle ha startat i lägre klass spår som också arrangerades av klubben i Sveg, men Märtha är i sin egen hormonvärld efter löpet och varken spårar eller lyder så husse strök henne. Det innebar lite sovmorgon så vid åttasnåret rullade bilen mot Sveg.

Dagen började spännande med att klubbstugan vägrade släppa in arrangörerna. Ett kodlås hade installerats nyligen och tydligen kunde det glömma bort koderna. Ett febrilt ringande påbörjades efter någon som kunde lösa problemet. Under tiden lottade vi och for ut till spåren. Domarna hade papper och penna så de kunde skriva betyg utan protokoll på oss tre startande. Jag drog startnummer två till mig och Naaki.

Naaki spårade bra vilket var väldigt skönt för i torsdags avbröt han spåret och bara stod och skakade. Jag undrar fortfarande vad som hände. Fredag och lördag har han fått motivationsspår och det gav önskat resultat. Alla tre apporter markerades, även om den första markerades med hackspettsvariant utan att stanna, och fina vinklar tog Naaki oss runt med. Jag var så nöjd med hans attityd tidigare i veckan.

Lydnadsmässigt kändes det kanonbra. Naaki var verkligen med mig. Han blev lite trött på slutet och tappade energi men utförde alla moment. När ena domaren sa innan vi gick av planen att det såg väldigt fint ut blev jag väldigt glad. Budföringen fungerade inte idag. Vi behöver träna mer på det. Platsliggningen var lugn och fin.

Frågetecknet efteråt var om det skulle räcka till uppflyttning. Allt berodde på betyget på spåret. Vi behövde nio eftersom inte budföringen fungerade och domarna sa i skogen att de drog lite för strul i starten. Naaki stannade efter ca sju meter och frågade om jag kom. Jag måste släppa ut tio meter lina innan jag kan gå. Det visade sig att vi fått en nia på spåret och därmed blev vi uppflyttade till lägre klass spår på 206,5 poäng. Så himla skönt! Nu siktar vi på lägre till hösten.