Det har varit en hektisk helg fylld med hundaktiviteter för mig. Lördagen ägnades åt elitspår i Årjäng för Sisu och mig. Vi åkte redan på fredagen till Arvika och sov hos Rosie och Thomas som har Isobel (P. Jane Eyre). Det blev ett kärt återseende mellan mig och Isobel. Alltid lika kul att se att ens valpar kommer ihåg en.

Tidig uppstigning på lördagen då det var samling 7.15. Jag åt frukost under samlingen. Tyvärr drog jag startnummer tio av tio deltagare. Jag gillar inte att starta sist. Det blir så stressigt mellan spåret och nästa del i tävlingen. Efter ett antal timmars väntan var det vår tur att spåra. Det blev dessvärre bakspår men Sisu hittade i varje fall spåret. Två av de andra ekipagen kom inte ut ur upptagsrutan. Sedan fick jag en fin tur i varierande terräng bakom Sisu som levererade in pinne efter pinne. Då det var varmt hade jag bestämt mig för att vattna henne efter varannan pinne. Sisu tyckte att det var helt onödigt med vatten men fick finna sig i att jag sprutade vatten i hennes mungipa. Jag tyckte att vi tog det väldigt lugnt i spåret men spårmottagaren höll inte med. 25 minuter använde vi och alla pinnar följde med in. Sisu gjorde ett superjobb.

Tillbaka vid klubbstugan hade första ekipaget precis börjat lydnadsprogrammet när vi kom tillbaka. Tre ekipage hade brutit tävlingen. Min målsättning var att inte nolla något moment. Vi lyckades tyvärr inte med det för vid framåtsändandet tog Sisu ett eget initiativ. Jag skickade ut henne, hon bröt av bra och när jag hade gått igenom gruppen tyckte hon att det var dags för belöning och kom tillbaka till mig. Andra sträckan gjorde hon klockrent. Vi är på rätt väg med vår träning av framåtsändandet! Flera medtävlande tyckte att det såg fint ut. Platsliggningen var inget problem. Vid uppletandet var Sisus energi slut. Hon hittade två föremål i alla fall. Vid prisutdelningen blev jag fullständigt chockad. Vi hade fått ihop 521,5 poäng och certpoäng! Det var väldigt många 9:or och 10:or på protokollet. Cert känns inte som en orimlig målsättning i år.

Ingen sovmorgon på söndagen heller! Denna dag var det Naakis tur och det stod utställning på schemat. Avfärd vid sju mot Leksand. Där mötte jag upp Bettan, Jills uppfödare, och Marie-Louise. Det var sju långhåriga collies och ett korthårigt anmälda. Det visade sig att förutom de tre långhår som Bettan och Marie-Louise hade med sig kände vi tre till. Det var nämligen Marie som kom med Mirell (P. Miriel) och hennes dotter Faye samt en valpköpare med en kullsyster till Faye. Jag visade Bettans väldrillade amerikanska import Casey. Han belönades med excellent, ck, nordic cert och BIR. Mirell fick en fantastisk dag med excellent, ck, cert och nordic cert. Stort grattis till Mirell och matte från en mycket stolt uppfödare. Även Mirells bägge döttrar fick excellent. Naaki var enda korthåret och belönades med excellent även han.