Vi var lite osäkra på var Rumba hade skadat tassen för trots allt håller vi på och byter taket i sommarstugan vilket leder till att det ligger lite skräp runt omkring som ev en hund kan skada sig på. Jag trodde att det hade hänt i skogen men som sagt helt hundra var jag inte. På tomten igår markerade Tifa ett blodigt tassavtryck ovanför trappen på gräsmattan men den platsen ligger så att vi hade passerat stället med byggskrot på vår väg in. Det var helt förväntat att Rumba skulle blöda där med andra ord.

Jag och Yuffie gick senare upp till grusvägen och kontrollerade stället som vi kom ut från skogen. Meningen var inte att Yuffie skulle följa mig men nu i efterhand är jag väldigt glad över att hon gjorde det. Yuffie markerade tydligt en spårstämpel av blod och därmed visste jag att Rumba skadat sig i skogen och inte på gården. Utan Yuffie hade jag aldrig hittat det spåret. Hundar är fantastiska! Det hade nästan gått ett dygn och trots fukten under natten hade Yuffie inga problem att hitta det. Däremot förstod hon inte vad jag menade när jag bad henne hitta fler men hon är inte tränad på sådana här saker heller. Jag hittade ytterligare en blodfläck på grusvägen efter noggrann undersökning.

Jag blev väldigt sugen på viltspår av denna händelse för det är ju precis vad eftersökshundar måste göra vid skadat vilt. Hitta vart djuret har tagit vägen från egentligen en ganska otydlig markering efter en påkörning av en bil exempelvis. Nu är haken att jag inte är någon jägare. Visst det går att fixa om jag mot förmodan skulle lyckas lära mig att sikta och pricka det jag siktar på. Jag ser liksom ingen vits med att träna samt starta på viltspårsprov och ev få en viltspårschampion om inte hunden ska användas praktiskt. SE VCH är i mina ögon första steget för att få en bra eftersökshund för att kunna ställa upp med en pålitlig hund vid behov. Dock tilltalar eftersökshundens arbete mig väldigt mycket.

I natt har jag och Rumba inte sovit särskilt mycket. Rumba har haft ont och bara snurrat runt i sovrummet utan att sova några längre stunder. Då sover inte heller jag eftersom jag vaknar och kollar så att hon inte har lyckats få av sig bandaget. Annars är Rumba väldigt lättsam och jag har aldrig haft en hund som inte behöver vare sig munkorg eller tratt vid bandagering. När Rumba blir intresserad räcker det med att säga åt henne lite snällt att sluta och då låter hon bli bandaget. Jätteskönt!