Fredag 27 mars valde Jills (Springmist’s Eye In The Skye) valpar att komma till världen.

Inte helt utan dramatik då den första vägrade komma ut trots excellent arbete av morsan. Det blev en tur till Falu djursjukhus och när Jill förbereddes för ett eventuellt kejsarsnitt kom proppen, baklänges och utan hinnor. Spontant var känslan att han måste vara död efter så många timmar. Med ett tag om valpens bakben hjälpte jag honom ut och hörde hur han drog in sitt första andetag. Han levde!

På tre timmar födde sedan Jill resterande sex valpar helt på egen hand. Första valpen var den största hanen och han efterföljdes av kullens minsta valp tio minuter efter. Lilleman hade inte haft tyngd att knuffa storebror framför sig. Storleksskillnaden var så stor att jag trodde att valp nummer två var en tik. Totalt kom sju valpar, fyra hanar och tre tikar.

Jill sköter sina små exemplariskt och det är gott gry i dem. De äter, skiter och sover. Första hanen verkar vara en envis en för han kan välja en av de främsta spenarna, trots att han ligger helt ensam hos morsan, och sedan ger han sig fan på att han ska ha igång den. Han gnäller och är förbannad för att det inte rinner till men flytta till en bättre tutte det finns inte på kartan. Nej, ligg där och var arg då tänker jag. Lilleman är smartare för han tar sikte direkt på de bakre spenarna. Mellan mammas bakben ligger han skyddad från att bli undanknuffad av sina större syskon.

En hane finns kvar att tinga.