…passar vi på att njuta av den sköna kvällen med spår.

Vi kom iväg sent, klockan var ca 19.30 innan middagsbestyren var överstökade och allt var packat. Enligt mig var vi ruggigt effektiva när vi väl kom ut i skogen. På två timmar hann alla hundar få var sitt spår varav ett var ett fullängds lägre spår med liggtid på 80 min. Jag lade spåren åt Yuffie och Tifa medan husse fick lägga Rumba och Kiros spår.

Rumba var först ut. Husse hade lagt ett appellspår med enbart pinnar i åt henne. Liggtiden hade kunnat vara lite längre men vi kände oss manade att börja för att hinna få lite sömn också. Rumba sög fast i spåret mycket fint. Första pinnen stannade hon vid men visste inte vad hon skulle göra med den. Hon har tidigare bara haft leksaker i spåret. Vinklarna var superfina och den vid den andra pinnen stannade hon också men eftersom husse inte hittade någon pinne spårade de vidare. De sista 75m gick fröken med hög näsa även om hon var helt klar med var spåret gick. Spåret låg så att det drev lite nedför en backe och troligtvis var det anledningen till den höga näsan samt att Rumba blev trött. Sista pinnen plockade hon självmant upp. Kontentan blir pinnträning på hemmaplan och leksaker i spåret en stund till.

Kiros är det alltid spännande att plocka ut på ett spår. Jag vet inte riktigt vad som komma skall om jag säger så. Nu meddelade husse att spåret var lite konstigt också då det hade blivit väldigt tätt ca 20m in i skogen. Selade på och lät honom nosa in spåret innan jag släppte på och han började med att kissa på en liten gran till vänster. Ingen affär av det utan han satte efter det igång med att spåra riktigt fint. Jag hade bra drag i linan och Kiros jobbade kanonfint. Först hittade han en kampsak i spåret. Kiros är den enda hunden jag kopplar av linan vid belöning för vi backar tillbaka i spåret och leker. Då vill jag ha linan liggande kvar vid apporten för att hitta tillbaka dit igen. Efter belöning skickade jag iväg honom igen och han fortsätter att spåra i samma fina stil med drag i linan. Ett tag tyckte han nog att han hade en stenkoloss i andra änden som hejdade honom. Kiros tog sig fram mycket smidigare i den eländiga terrängen än mig kan jag lugnt säga. Andra pinnen bommade han men slutet letade han fint upp även om den låg en halv meter bredvid skogsvägen. Jag blev oerhört nöjd med Kiros spårinsats.

Tifa hade ett ca 300m kort spår med en spetsvinkel och en annan rolighet där jag gick ut en bit, vände helt om och gick tillbaka i samma spår. Som slut lade jag en skogspinne. Tifa tyckte garanterat att jag var en stoppkloss! Då terrängen var ganska gropig bromsade jag Tifa så att hon spårade i ett väldigt lugnt tempo. Inte riktigt vad hon ville men eftersom hon har lite problem just nu med sitt knä ville jag inte att hon okontrollerat skulle trilla ner i en stor grop och göra illa sig. Spetsvinkeln tappade hon i och fick ringa lite innan hon hittade tillbaka till spåret. Den andra klurigheten var inga som helst problem. Hon följde spåret ut och tvärvände för att följa det tillbaka igen precis som jag hade gått. Skogspinnen var heller inget problem att hitta.

Yuffie hade ett kilometerlångt spår med sju plus slut i. Jag kan direkt säga att Yuffie spårade som hon aldrig gjort tidigare. Runt spåret på ca 20 min och alla pinnar med in, även den skogspinnen som jag lade ut bara för att testa. Terrängen var minst sagt skiftande. Från fin tallhed till mjuka gräs- och mosspartier till tät men gallrad ungskog. Motionsstigen passerades två gånger och följde den även en liten bit. Partiet med mossa och gräs fick Yuffie lov att sortera intrycken lite. Det märktes att älgarna gillade den platsen. När hon väl hade kollat runt lite plockade hon upp spåret fint och fortsatte i full fart. En vinkel missades inne i ungskogen men det insåg hon snabbt och rättade till.

Mycket nöjda åkte vi hem och stupade i säng.