Vänner från Örebro

Tänk att hunderiet ger en massor av nya vänner allt medan tiden går. I helgen har vi haft besök av Marie-Louise och Hasse från Örebro och de lärde vi känna redan när Tifa var liten valp. När vi var till Örebro under midsommarhelgen lurade jag till Marie-Louise att anmäla sig till den dubblerade rallylydnadstävlingen som Bollnäs skulle ha 22 juli. Boende stod naturligtvis vi för. Husvagnen står på uppfart. I fredags eftermiddag landade de hos cirkus Puckolinas. Vi fick en mycket trevlig eftermiddag och kväll där enda missödet var att Hetsa tyckte att Rumba behövde sig en omgång vilket resulterade i att Rumba hela helgen gått omvägar förbi Hetsa. Vi frågade även vad de ville göra på lördagen och Hasse rabblade upp en låååång lista.

Lekande brunbjörn

Lördagen ägnades åt Orsa Björnpark. Jag och Kent har pratat länge om att vi skulle ta en tur dit men det har inte blivit av. Vad passar då bättre än att göra det när det finns utsocknes att ta med sig? Det är lite tvetydig att titta på vilda djur i park på detta vis. Det är kul att se djuren som man aldrig kommer att se i det vilda men samtidigt är det inte roligt att se att djuren har det stereotypa beteendet som instängda djur får. Även om hägnen är stora är det fortfarande alldeles för små om man tänker på de ytor dessa djur täcker i det vilda.

Stocken for över huvudet

Våra vanliga svenska brunbjörnar har jag sett i det vilda. Jag tyckte att det skulle bli kul att se den stora kodiakbjörnen som för inte så länge sedan anlände till parken men först när vi kom låg den och sov. Allt man såg var en brun hög och då var det inte lätt att bilda sig en uppfattning om hur stor den var kontra sina två brunbjörnskompisar. Björnen på bilderna som leker är kompis med kodiakbjörnen. Vi gick tillbaka till det hägnet alldeles innan vi gick hem och då hade de fått mat vilket ledde till att kodiakbjörnen var vaken men den låg och åt. Kompisarna var då instängda i en egen del av hägnet för så hemtam i sitt nya hem var inte kodiakbjörnen ännu utan behövde lite lugn och ro vid maten. Kontentan blev att jag inte riktigt vet hur stor den var…

Vacker isbjörn

Isbjörnarna var riktiga giganter i alla fall. De tror jag inte att jag skulle vilja möta ute i det vilda. Fina djur som faktiskt överraskade mig genom att vara väldigt graciösa i vattnet. Vi fick en riktig show av honan (tror jag) som började leta fisk i sjön i hägnet. Där stod vi en lång stund och bara njöt av uppenbarelsen. Kent lyckades även se att hon fick tag på en fisk och fick sig lite mat.

Isbjörnen i vattnet

Av leoparderna verkade bara en vara ute och den patrullerade runt, runt, runt och såg allmänt uttråkad ut. Snöleoparderna fick ungar nyligen och antagligen är de inne i lugn och ro med sina små. Tigrarna hade ett jättefint område högst upp och där låg de majestätiskt och hade full koll på allt som hände i parken. Medan vi ändå var högst upp passade vi på att ta en fika och vila benen lite. Det är en rejält stigning upp och utsikten från toppstugan är fantastisk.

På vägen ner sedan fick vi se björnar som matades, tigrar som tyckte att även de skulle ha mat. Björnungarna gnagde på ett köttstycke och lekte runt på ungars vis allt medan mamma björn övervakade det hela. Mamma björn såg väldigt nöjd och belåten ut. Två berguvar finns också i parken. De berguvsungar som föds i parken släpps ut i det fria när de har åldern inne. Lodjuren lyckades vi inte se men hur stor är sannolikheten att se dessa mästare till att dölja sig. De hade även fått mat på förmiddagen så de låg nog och smälte maten på ett lämpligt dolt ställe medan de studerade oss människor som förtvivlat försökte se dem. Allra sist försökte vi se vargarna igen och vi lyckade faktiskt se dem liggande mitt i deras hägn. Sedan hade vi turen att möta matvagnen på vägen ut vilket gjorde att vi vände och var med vid matningen och fick se hela flocken försiktigt komma smygande.

Vi var väldigt nöjda när vi åkte hem igen.

No Comments Yet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *