Äntligen är det varmt nog att pulsa i snön för Tifas rygg- och knäträning. Jag tycker i och för sig att det är för varmt med en temperatur strax under noll men vi kunde ta en promenad rakt ut i skogen på lunch utan att bekymra oss om att frysa. Tre odjur fick skutta lösa medan Tifa fick nöja sig med att gå i koppel.

Jag tror att Yuffie och Rumba hade roligast. Rumba sprang i vanlig ordning runt för att upptäcka allt men tempot hölls nere av snön och hon drog inte iväg särskilt långt. Fint tillfälle att belöna många inkallningar! Yuffie var allmänt road och anföll till sist en liten tall som hon tyckte skulle lekas med. Nu var problemet att tallen tillhörde de levandes släkte och satt fast ordentligt. Innan jag fått upp kameran för att föreviga den vilt ruskande hunden hade Yuffie gett upp och erkänt sig besegrad av tallen.

När allt var vitt var det svårt att veta var vägen gick. Det löste sig själv genom att hundarna, mer exakt Rumba och Kiros, markerade att det gick någon på vägen. Den kom en person med två älghundar och jag insåg att vi bara var ca 50m från vägen. Mina duktiga, lydiga hundar stannade även om de befann sig 15m från mig och kom sedan till mig på inkallningen för uppkoppling. Det här kommer jag säkert att få äta upp en annan dag men idag är de kanonhundar.

Tillbaka ute på vägen såg hundarna ut som snömonster. Rumba hade snöklumpar i ljumskarna och mellan frambenen. Tifa var värst med snöklumpar för hon hade hela bröstkorgen full. Kiros klarade sig märkligt nog bäst även om han också hade en del snöklumpar runt frambenen och Yuffie något mitt mellan. Själv hade jag snö i skorna trots att jag bytt till mina höga snökängor. Snön gick ända upp till knäna fläckvis men så gick vi på myraktig mark också. Blöta och nöjda åkte vi tillbaka till kontoret.

Alla fyra fastnade faktiskt på samma bild