Ja ha, nu sitter jag här igen och ska sammanfatta året som har gått. Som vanligt har det hänt massor av både positivt och negativt slag. Vid första tanken tycker jag aldrig att något speciellt hänt men när jag börjar tänka efter blir det svårt att selektera händelserna.

Året började på topp för att snabbt rasa till botten. Vi tillbringade de första veckorna av året i stugan. Helt underbart! Yuffie började löpa i mitten av januari och det blev parning med en härlig hane. En enklare parning har jag inte haft och vi såg fram emot en valpkull. Ödet ville helt annorlunda då Yuffie fick livmoderinflammation tio dagar senare och tyvärr var den så kraftig att det enda som gällde var operation. Jag sörjer det faktumet än… I början av mars gjorde jag ytterligare en parning. Denna gång var det vår fodertik Eiko som fick äran men tyvärr blev det inga valpar där heller.

Då det inte blev några valpar fick vi ta och fokusera på tävlandet istället. Kiros startade i lydnadsklass 2 två gånger i maj och fick 1:a pris vid bägge starterna. Därmed var LPII-titeln i hamn. Vi gjorde ytterliggare en start i 2:an på collie-SM i juli men pga lite missförstånd mellan mig och Kiros blev det bara ett 2:a pris då. Efter det har Kiros tränat inför lydnadsklass 3 och lägre klass spår.

Tifa har under året startat sju gånger i rallylydnadens mästarklass. Vid samtliga starter har hon fått ihop kvalificeringspoäng. Den mest minnesvärda starten är den i Hudiksvall på Katarina Strömbergs bana. Min känsla efter vår runda var katastrofal, så dåligt kändes det att jag var redo att åka hem innan prisutdelningen. Döm om min förvåning när sedan det visar sig att vi fått 92 poäng och hamnade på en pallplats. Det förändrade dock inte min känsla och enligt mig är känslan mycket, mycket viktigare än poängen. Tifa gjorde sin sista start på collie-SM i juli och blev slagen av den andra collien i mästerskapet med en ynka poäng. Helt rättvist att det andra ekipaget vann för de gjorde en mycket snyggare runda. Efter collie-SM fick Tifa pension från tävlandet. Artrosen i höger knä har förvärrats och numera är det segt att sätta sig.

Tifa och Kiros en dimmig morgon i juni

Yuffies år har efter konvalescensen efter livmoderoperationen (det var några turer och dränage innan det läkte som det skulle) bestått av reparation av fotgåendet sedan husse klev på henne med träskorna i fjol. Ett led i ”rehabiliteringen” har husse använt sig av rallylydnaden och det är det enda Yuffie tävlat i under året. Tre starter i nybörjarklassen gav dem möjlighet att ansöka om RLD N-titeln vilket dock ännu inte är gjort. De har även startat två gånger i fortsättningsklassen med ett kvalificerat resultat. Det ännu mer positiva är att Yuffie nu är tillbaka i sitt snygga fotgående igen.

Yuffie är sitt normala galna jag. Skönt!

Rumba har haft det mest händelserika året av våra hundar. Det började i slutet av maj med uppflyttning till högre klass spår. Husse hade räknat bort den möjligheten då flera moment hade nollats men när poängen räknats ihop visade det sig att poängen räckte till en uppflyttning även om det var med minsta möjliga marginal. Efter det var fokuset på LP2-titeln och det har varit en berg och dal bana under året. Det tredje 1:a priset kom i början av december och två veckor senare kom det 4:e. I mitten av november var Rumba anmäld till en utställningshelg. Vänner kom för att ställa ut sin hund och Rumba var med som sällskap. På söndagens utställning blev det visst excellent med ck, cert, bir och slutligen bis-4 brukshund. Ooops, det hade jag aldrig trott att Rumba ens skulle ha en möjlighet att få.

Rumba på en lydnadstävling i oktober

Under sommaren kläcktes tanken på katt i vårt hus. Det skulle inte bli några valpar i huset vilket gjorde att det var lämpligt att införskaffa en musjägare till familjen. Vi har enorma mängder möss i sommarstugan och de rackarna föredrar att vara inomhus. Sagt och gjort, i början av augusti flyttade Farah in i huset, en liten cornish rex kattunge. Det tog 1,5 vecka innan hon vågade sig ut ur det hundsäkrade rummet men numera sover hon gärna med hundarna i sängen hos oss.

Farah på sin favoritplats bredvid kaminen

Strax efter att Farah flyttat in fick jag besked från Bettan, Tifa och Yuffies uppfödare, att uppfödaren i Tyskland, som vi bokat valp från men som tyvärr inte hade någon tik till oss, mailat och sagt att vi fick en tik om vi fortfarande var intresserade. Naturligtvis var svaret ja på stående fot och i början av september gjorde vi en tur och retur resa till Boppard i Tyskland för att hämta hem lilla Loova.

Loova leker med sin uppfödare

Jag kan väl sammanfatta året med att det har varit förändringarnas år. Inget har blivit som planerat i år, men det har blivit bra ändå. Det är bara att hänga med och gilla läget.