Upp som en sol och ner som en pannkaka…

Det sammanfattar min och Sisus start idag väldigt väl. Sisu gör ett superfint uppletande av spår. När jag kliver över rutkanten förväntar jag mig alltid att höra ”Bakspår! Tillbaka till rutan! ”. Idag var jag väldigt säker på att det var åt rätt håll men jag håller andan ändå. Sisu säger fast bra i spåret. Jag har som vanligt fullt upp med att hålla mig på fötterna. Det börjar regna ganska omgående och övergår till en störtskur. En pinne lyckas Sisu leverera till mig och inget mer. När hon sedan tappar spåret och vi hamnar på en liten grusväg bryr jag inte ens om att skicka in henne i skogen igen. Med bara en pinne är dagen över i alla fall. Vi gick vägen tillbaka och hittade vår mottagare för att berätta vad som hänt.

Tillbaka på klubben visar det sig att av sex startande är det bara en kvar till uppletande och lydnaden. Alla andra bröt i spåret. Störtskuren ställde till med mycket. Nu ikväll ska jag och Sisu ta ett snack om pinnarna. Imorgon tar vi nya tag. Jag tillät mig själv att vara sur och besviken på Sisu ett tag. Spåret är faktiskt helt och hållet hennes ansvarsområde. Jag kan inte hjälpa henne alls. Jag tycker att jag inte gör annat än träna de viktiga pinnarna.

Efter klubben åkte jag och hälsade på lilla fröken Puckolinas Salvia, som numera heter Kensi. Hon bor i Ljungaverk utanför Ånge. Det var så kul att träffa det lilla trollet igen. Vi hade pusskalas! Nu har vi landat i vår stuga på campingen igen. Sisu och Eida har fått mat och sover sött. Jag ska försöka torka kängorna till imorgon och ta en dusch innan jag tar middag.