Det ska vara en första gång för allt. Jag har haft hund sedan 1994 och aldrig haft en hund med tonsillit. Yuffie har nog dragits med det i två månader i alla fall. Hon har inte visat några tecken på att ha ont i halsen utan visade istället problem med öronen. Jag var till veterinär med henne första gången i början på december för öroninflammation vill jag inte ha över nyår. Veterinären hittade inget och proverna visade väldigt små halter av svamp. Ordinationen blev att tvätta öronen två gånger i veckan och återkomma om det inte blev bra. Tvättat har vi gjort utan större skillnad. Yuffie har tyckt att ljuden från hockeyplanen varit obehagliga när vi gått förbi och barnen skjutit puckar i sargen. Det har aldrig någon hund reagerat på tidigare. När Yuffie har tränat och verkligen gått igång ordentligt har hon börjat skaka på huvudet. Någonting har helt klart varit fel!

I måndags träffade jag och Yuffie öronspecialisten på Falu Djursjukhus. Lite vax i vänster öra samt ett sår (jag visste om det) i öronkanten var allt hon kunde hitta i öronen. Utstrykningarna visade varken svamp eller bakterier. Veterinären skrattade och sa att ingen var hemma när hon kollade proven. Det verkade som om öronen inte kunde förklara Yuffies problem om det nu inte var så att det satt längre ner. För att kolla det behövdes en ny tid bokas för sövning och koll inne på operation. Veterinären kollade bara slutligen i Yuffies hals och konstaterade att tonsillerna var jättefula. Vi bestämde då att behandla tonsilliten med penicillin och se om den orsakade tryck på hörselgången vilket påverkade Yuffies hörsel. Tonsilliten skulle behandlas i vilket fall som helst. Veterinären började även prata om att man kunde operera bort dem men det tyckte jag var lite väl drastiskt för en hund som aldrig haft problem tidigare. Veterinären tyckte att Yuffie var i lite fel ålder för att ha problem med tonsillerna. Det är mest unghundar som får för de slaskar runt överallt enligt henne. Slaskar runt kan vi väl lugnt kalla det Yuffie gör nu inför löp i alla fall. Alla fläckar är enormt viktiga och det är inte alls kul att försöka promenera med stoppklossen. Husse kallade henne för flodhäst igår när hon ställer sig bredbent och lutar emot för att hon inte är klar att lämna fläcken ännu. Envis som en röd gris säger jag bara.

Igår märkte jag en klar skillnad på Yuffie. Hon hade blivit enormt mycket busigare. Hela eftermiddagen hemma höll hon igång. Husse fick ”hjälp” med räkningarna. Jag fick husses toffla upptryckt i ansiktet där ett uppmanande voff bet mig i näsan trots en toffla mellan. Kvällspromenaden där Yuffie sprang lös ägnades åt att reta en kopplad Rumba. Yuffie var som en helt annan hund. Stackars liten som haft ont i halsen länge utan att vi förstått det. Idag på morgonen kollade jag halsen och visst var det betydligt mindre rött och irriterat. Sju dagar kvar på penicillinkuren och sedan hoppas vi att det är borta och håller sig borta.